En älg blir skadskjuten med åtminstone ett eller t.o.m två skott. Eftersöket går väl ganska rätt till från början. Spåras med spårhund i lite över 2 km varefter en älghund sätts på. Under de 2 kilometer som spåras så finns det ordentligt med blod med jämna mellanrum. Älghunden tar upp ett friskt djur och det djuret (kalv) skjuts. En ny hund sätts på men den lämnar ganska snabbt området och områdena i närheten.
Senare på kvällen prövas ännu nån terrier på spåret, men det leder inget vart.
Beslut om att försöka hitta djuret följande dag görs. Följande morgon så jaktas det på ett annat område. Dock meddelas grannjaktlaget att de kan hålla utkik om de skulle se något i det område var älgen blev skadskjuten. Sist ut för dagen så gör jaktlaget ett sista försök att hitta djuret i samma område som det blivit skjutet. Men utökar inte sökningen till närliggande områden utan styrelsen för jaktföreningen tar ett beslut om att detta djur inte kommer att räknas som en licens utan skulle nu någon råka hitta det så måste de ansöka om en extra licens från distriktet och "betala" bort den då. Enligt direktiv bör man anmäla till distriktet att ett djur har blivit påskjutet. Men detta görs inte. Dock prövas ännu en hund att hitta spåret, men inte heller det leder något vart, men för att vara riktigt ärlig så har den hunden aldrig blivit spårtränad ordentligt så det är ju lika långt som brett.
Okej, som jag skrev så lät det ju bra i början. Men vad som stör mej mest är väl nästan attityden till det som hände. Det är mest halvhjärtade försök att hitta djuret första dagen (spårningen okej samt att släppa en älghund) och andra dagen så inte ens det. Det krävs ingen diplomingenjör för att lista ut att den älg som blivit skjuten dagen före och lämnats åt sitt öde, det köttet skulle inte vara brukbart mera eftersom det inte tar länge före djuret får feber och köttet inte mera är rekommenderat att äta.Så varför anstränga sej för ett djur man inte kan ha nytta av?
Jag har inget illa att säga om att lägga spårhundar på. Det är ju det som ska göras också. Men varför lägga på hundar som inte har spårträning bakom sej? Såvitt jag vet så var det endast den första som faktiskt är tränad för eftersök.
Varför inte göra en ordentlig kraftansträngning då det faktiskt händer och göra det ordentligt istället för en massa halvhjärtade försök? Varför ska det vara en sådan panik att sätta på älghundar då de flesta vet att en älghund inte riktigt gärna tar upp ett djur som är skadat? Om de nu tänker försöka spåra djuret med flera hundar så kanske det skulle ha varit smart att direkt var den första hunden slutat spåra så satt på nästa? Varför inte ta och sätta sej ner och fundera över hur man lämpligaste går tillväga istället för att springa med huvudet i väggen? Är det så att man inte vet själv inom laget vad som är bäst att göra så finns det folk att ringa åt och fråga, men det kanske tar på äran?
Man kan ju börja fundera över om folk jagar enbart för köttets skull och skiter i om det lämnar ett djur eller två i skogen och plågas till döds?
Som jag skrev tidigare så bör man anmäla till distriktet att ett djur har blivit skadskjutet men inte hittats. Då går förstås en licens åt, men hittas inte djuret inom 4 veckor så får man tillbaka licensen. Så var är sist och slutligen problemet? Varför görs det inte?
Samma sak hände i ett närliggande jaktlag, men den händelsen blev anmäld. Får se var det slutar... Men måste lyfta på hatten åt anmälaren! Det finns ännu folk med stake!
En annan händelse som jag fick skrämselhicka av var igår när vi kom körandes längs en asfalterad (välanvänd) väg med hastighetsbegränsningen 80km/h så ser man jägare som sitter i dikeskanten och passar ÖVER vägen? Alltså vart har det sunda bondförnuftet tagit vägen? På fullaste allvar, när är det okej att skjuta över en väg, speciellt om de för det första har en hastighetsbegränsning på 80 och för det andra är ganska trafikerad?
Har det blivit till det att vissa jägare numera står över allt och alla andra? Att vissa jägare får göra precis som de själva tycker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar