Man ska inte ta något för givet, man ska inte tro man har obegränsat med tid. Lev varje dag till fullo och njut av varandras sällskap!
Kommer nu att berätta Kiiras story om vad vi gått igenom de senaste dagarna:
Kiira min 10-åriga sheltie som har tävlat såväl agility och lydnad med framgångar det senaste halvåret så börja matvägra i förra tisdag på morgonen. Tänkte inte mera på det (hon måste vara besläktad med kossor då gräs på vårar och höstar är delikatess) antog att hon bara var dålig i magen. Tisdag kväll åt hon lite mat, dock inte mycket. Onsdag samma sak. Dock ingen feber, inget annat speciellt i symptomväg. Torsdag morgon så märkte jag att hon börja bli lite ostabil och då inte mera vatten hölls nere så börja jag försöka få tag på veterinär. Antog fortfarande att hon hade någon form att mag- eller tarmstörning. Fick tag i Mikael som skulle ha tid först sent på kvällen, något sa mej att jag ska inte vänta. Fick tag i några andra veterinärer men Ursula var den som hade snabbast tid med oss. Kl. 16 på torsdag kom vi till kliniken och där ultrades Kiira och det blev en akut operation. Livmoderinflammation såpass att livmodern hade tvinnat sej och hade vi väntat till kvällen så är risken stor att Kiira inte hade överlevt. Själva operationen tog inte länge och åkte hem med en groggy hund.
Mamma var snäll som kom och hämtade Rushi till sej då huset består av x antal löptikar just nu. Hade svårt att vakta såväl Kiira som hormonstinna cockrar...
Kiira kvickna till under kvällen men var inte intresserad av vatten eller mat.
Morgonen efter så drack hon men vattnet kom lika snabbt upp tillbaka. Fortfarande trodde jag inte det var någon större fara, antog att det bara berodde på illamående efter narkosen. Dock blev jag på förmiddagen lite orolig så kontaktade Ursula igen. Vi åkte direkt in för dropp och för att kolla att njurarna var ok. Det var de inte! Vetskapen kom som en käftsmäll. Njurvärdena var alldeles åt pipan. Risken att Kiira inte överlever är stor...
Min Kiira, min älskade Kiira som alltid gör sitt yttersta oavsett vad vi gör tillsammans, som är min skugga vart jag än går, som är min bästa vän. Hon som alltid vaktar vid min sida då jag är sjuk eller ledsen. Hon som hjälpt mej genom några av livets värsta stunder och varit med under mina lyckligaste. Jag vet hon börjar bli till åren, men med tanke på hennes grundkondition och hur bra hon presterat en längre tid så har inte ens tanken funnits att hon skulle försvinna ur våra liv!
Enda chansen Kiira hade till överlevnad var att hon skulle ligga i dropp över helgen och så idag måndag skulle vi se om medicinerna och droppen hjälpt.
Mamma ställde åter igen upp och kom till oss för att hjälpa till med de andra hundarna och med Kiira. Utan hennes hjälp hade vi inte klarat oss genom helgen. Helgen kom och gick dock tyvärr inte utan motgångar. Kiiras kanyl stockades flera gånger och efter om och men fick vi åter igen igång droppet.Här vill jag också passa på att tacka Mikael Nylund som skulle ha ställt upp och tagit emot oss på helgen trots att han inte hade mottagning! Ursula ställde också upp och vi höll telefonkontakt under helgen. Söndagkväll så börja Kiira kännas lite piggare, mera medveten om sin omgivning (samt medveten om när de andra fick mat).
Måndagen kom och vi begav oss igen till kliniken. Blodprov togs och så var det bara att vänta på provsvaret. Väntandet kändes olidligt. Vågade inte hoppas på att allt skulle reda upp sej men vill heller inte tvingas att säga adjö till Kiira. Blotta tanken att inte ha Kiira i mitt liv fick halsen att snöra ihop sej, hjärtat att värka...
Efter vad som kändes som flera timmar plingade maskinen äntligen till och vi fick reslutatet. Värdena hade gått ner. Inte bra än, men det hade blivit betydligt bättre. Kiira lades i dropp igen och vi ska nu på torsdag igen och se hur det ser ut då. Men hon har en bra chans nu iaf.
Jag är så tacksam att få ha min stjärna kvar, Jag är också evigt tacksam till mina föräldrar och mina vänner som hjälpte mej genom den värsta tiden. Nu ser vi förhoppningsvis ett ljus i slutet av tunneln.
Håll tummarna att värdena fortfarande är bra på torsdag!
Som jag skrev i början, ta inget för givet. Uppskatta varje dag ni har med era kära (oavsett då om de är frågan om djur. människor eller annat) Man vet aldrig när något händer!
