Varför simmar du Kati alltid med kläderna på??

Nåja, kanske nu inte alltid, men idag har jag faktiskt simmat med kläderna på!

Varför frågar ni er?

Det kan jag svara på:

1. Ni tar en apporttokig hund
2. Köp en ny fågeldummy som är skitskoj enligt hunden
3. Se till att hunden lär sej bära med ett bra grepp och mitt på "fågeln"
4. Träna med den i skogen (såväl uppletning som apportering)
5. Börja träna inför jaktprovet (vattendelen) med att kasta den i sjön
6. Se till att det blåser åt ett annat håll än in mot stranden

Eftersom Merja då är van samt inlärd att ta greppet mitt på fågel så är det enda greppet hon kan ta och pga att dummyn var våt så "smet" den bara iväg trots många upprepade försök att få tag på "fågeljäveln". Fågeljäveln drev in mot vasskanten (och inte där var vi var förståss) och fastnade där, Merja gör igen några försök och får tag i fågeljäveln. YES! Men nej då trasslar sej såväl fågeljäveln som Merja in sej i en massa sjögräs och vass så de kommer inte loss. Eftersom jag inte har en blekaste aning om hur djupt det är eller hur länge hunden orkar hålla sej flytande så gör jag det som jag antar att alla andra också skulle göra, simmar ut efter hunden och dummyn (också kallad fågelJÄVEL numera).

Trots en liten uppskrämning apporterar Merja fortfarande och matte fick ju sej ett dopp iår också!

Och vad lär vi oss av detta? Joo, nästa gång ta med apportören Ressu eller ha simdräkten på =)

Bilder och inslag av kultur!

I förra veckan var vi och tittade på revyn "Bykiston" (i Petalax) och ikväll har vi varit på "Du Wida Wackra Wilda Wäst" (i Närpes). Båda revyerna har varit otroligt bra och man har fått skratta gott! =) Börjar känna mej mera som en inföding nu då jag faktiskt förstår allt som sägs. Det trodde jag inte för några år sen då dialekterna häromkring lät som rena rama rotvälskan. =) Men kan nu stolt? säga att jag förstår t.o.m en hel del närpesiska ;)

I måndags var jag även och hämtade ut våra bröllopsfoton som nu äntligen var klara. Blev ganska nöjd med utgången på den stora tavlan. Bifogar en bild av den upphängd på sin plats!

Kommer inte ihåg om jag har länkat till bilderna från vår smekmånad så länkar igen till vårt fotoalbum, bilder finns att ses HÄR

Sedan finns bilder från vårt bröllop att ses HÄR =)

Tänka efter före!

Det är just vad folk borde syssla mera med! Vart har tacksamhet, lojalitet, medkännande, värderingar, respekt och ansvar försvunnit? När har det blivit viktigaste att se till sej själv och egna behov och inte sina medmänniskor, man kunde ju iaf tänka på sina närmaste!

Som t.ex blir man bjudna på något så kan man väl om man inte är intresserad tacka nej istället för att komma med och framhäva att man blivit medsläpad? Sist jag kollade så levde vi i ett fritt land. Dessutom kan det inte kännas något vidare för de som bjuder att få höra att de släpat med någon! Varför följa med och förstöra för andra?

En annan sak som jag är aningen sur och stressad på är då vissa med "bonusbarn" inte drar sitt strå till stacken utan förväntar sej att partner som då är förälder till barnet tar allt ansvar för barnet. Visst sjutton var de väl medvetna om att det fanns ett barn med bagaget då de valde att bli tillsammans med sin partner så tycker inte att det kan komma som någon överraskning att man kan hamna att sätta barne-t /-s bästa i första hand och förbise sina egna behov. Oavsett vad som än händer så är barnens välmående, säkerhet och utbildning viktigaste! De brukar säga att den som sej in i leken ger måste leken tåla! Jag har själv inga bonusbarn så jag kanske inte har råd att säga något, men jag har blivit uppfostrad på det viset att man ska tänka även på andra och inte enbart på sej själv samt att man tar konsekvenserna själv för det man gör och dit tycker jag att hör om man blir tillsammans med en man som har barn sen tidigare så jaa, då ingår barnen i paketet vare sej man vill eller inte. Är det så att man tycker att barnen är till besvär kanske man ska tänka över sin situation lite till och se sej i spegeln och fundera ordentligt vad det är man vill! Vad blir bättre av att skuffa barne-t / -n åt sidan och utesluta dem? Vad blir bättre av att säga att de är till besvär? Vad blir bättre av att inte ta hand om dem utan skjuta över allt ansvar på sin partner?

En annan sak jag funderar över är denna rivalitet som bara tycks bli värre och värre. Varför måste man mätas mot sina syskon, sina vänner ,sina grannar? Kan man inte bara få leva som man själv vill? Varför måste allt gå efter samma normer? Blir man lyckligare för att man har en miljon på banken? Blir man lyckligare för att ens gräsmatta är grönare än grannens? Blir man en bättre människa bara för att man har inredningen köpt på Pentik jämte mot Ikea? Måste huset alltid vara i tipptopp, lever man ett lyckligare liv då? Måste ens kläder vara just det senaste, finner man inre frid med det?
Vad spelar det sist och slutligen för roll hur man lever bara det gör en lycklig?

Vår sjukvård!

Efter att ha tillbringat en hel måndag med att försöka slippa till röntgen så kan man bara konstatera att sjukvården lider av stora brister.

För att dra det hela i korta drag så på morgonen ringer jag för att få en läkartid, jag blir refererad till sjuksköterskan på morgonmottagningen här i vår by, Okej, efter att ha suttit lite över en timme och väntat där så konstaterar hon direkt att jag måste till läkare och antagligen röntgen. Hmm... Okej, jag blir skickad till Hälsovårdscentralen var de nu för en gångs skull bara är försenade en halvtimme. Kommer till en ung läkare som inte vågar ta beslut själv utan går och hämtar överläkaren som då konstaterar att jag måste röntgas. Problemet är att tydligen har hälsovårdscentralen bara en röntgenläkare och denne är nu på semester så jag hamnar in till centralsjukhuset för röntgen och sedan till akuten för vårdbedömning. Detta låter ju ganska enkelt eller hur? Javisst, men för att har ringt på morgonen kl. 08 till Hälsovården och då varit till mottagningen som tog lite över  1 timme (kom därifrån ca. 11.00) så skulle jag till läkaren kl.14.35, hälsovårdscentralen ligger ca 30km (3mil) från oss och det tar ca. 30 min att köra. Så hann inte med mycket mellan jag kom från mottagningen före jag skulle till läkaren.
Nåväl, jag satte mej snällt i bilen och fortsatte resan till stan ca 25km till för att komma till sjukhuset lite före kl. 16.00. Fick vänta en halvtimme vid röntgen trots att ingen annan var före mej i kön, fick betjäning på relativt bra svenska (hade pga av mycket skriverier bestämt mej för att få betjäning på eget modersmål trots att jag behärskar finskan). Efter röntgen var då nästa steg att ta sej till akuten, det var inte det lättaste kan jag säga. Följde skyltarna och kom fram utan problem, men vid dörren in till akuten skulle man ringa på och dörren var låst. Okej, ringde på och det tog säkert 10-15 minuter innan någon öppnade. Hade haft förståelse om jag inte hade sett flera sjuksköterskor bara stå och tala (inne på akuten) några meter från dörren. Hade det nu varit så svårt att öppna dörren?
Då jag äntligen blev insläppt så tog det nästan en halvtimme till innan jag fick mej anmäld eftersom alla sprang med en massa annat. Jag förstår mer än väl att det måste vara svårt att planera hur mycket personal som behövs på akuten, men man blir så upprörd då det går en massa läkare, sköterskor där som inte ser ut att ha det minsta lilla att göra förutom att stå och diskutera deras semesterplaner i korridoren. Då tycker jag att det måste vara nånstans fel. Jag led inte av någon akut åkomma men en liten pojke i väntrummet hade brutit armen och hade fått vara redan då 4 timmar på akuten. Tycker otroligt synd om den lilla som var både trött, hungrig och törstig och inte kunde gå någonstans då de väntade på läkaren. Dessutom var det en äldre dam före mej i anmälningen som kom in pga att hon kände sej svag och vinglande. Hon bad direkt om att få lägga sej ner och sköterskan lovade att det skulle gå bra. En timme gick och damen satt fortfarande i rullstolen och väntade på hjälp. Dessutom behövde hon slippa på toaletten. Det blev jag som fick hjälpa damen in på toaletten eftersom en sköterska inte fanns att få tag på!  Nästan två timmar efter damen anmält sej så kom de och hämtade henne så hon skulle få lägga sej ner.
Då jag anmälde mej vid akuten berättade jag att jag redan varit på röntgen och att de skulle skicka bilderna till akuten. Nåväl, efter att ha väntat ca 30 minuter så kom en sköterska och sa åt mej att jag får åka till röntgen, ehm, jag har ju redan varit på röntgen, ska ni ha nya bilder? Men nej, då skulle hon säga att läkare att kolla mina plåtar. Trodde i det läget att jag skulle slippa ganska snabbt från akuten, men där misstog jag mej. Klockan var närmare sju då jag blev inropade till en läkare som då inte kunde svenska, men måste ge honom kredit för att han förstod behjälplig svenska. Dock kom även en annan läkare in som då kunde svenska. Så nog kan jag förstå att det blir kaos på akuten om det måste vara 2 läkare på en stackars svenskatalande patient...
Så summa summarum en dag som helt gick att bara för att slippa till röngen och för att inte tala om att jag blev tvungen att köra över 100 km bara för röntgen!
Förstår även att det är semestertider men vad jag inte kan förstå är varför det inte går att skaffa en ersättare till den röntgenläkare som jag bara kan anta att tar semester varje år?

De e mycket nu...

Man ska inte inbilla sej att det blir mindre att göra nångång. Tycker man har gett an som en blådåre nu i flera månader!
Trodde det skulle lugna ner sej efter bröllopsresan, men då har man ju tid att boka in mera så likväl står man där med fullbokat schema!
Nu ligger flera hundar i träning främst simträning och agility. Sedan ska man väl kanske borde träna lite inför rallylydnadstävlingen på söndag, kanske? =) Merja tränar dessutom skogsmomenten och spårning. Vattenapporten har funkat bra nu idag då jag var och tränade med henne. Kalle är lite mera försiktig i vattnet men visst apporterar han också, men Merja är strået vassare! Så nu har man lite ett fundera på ;) Ska man eller ska man inte, det är frågan?

I lördags var vi på bröllop, tack H & A för en trevlig fest! På söndagen bar det först av tidigt på morgon (endast 3 timmar sömn) på MH med Neiti så nu är Neiti mentalbeskriven. =) Sedan var det inofficiell tävling var husse och Kiira placerade sej som tvåa i sin klass.

Måndagen tillbringades på HVC och på Centralsjukhuset lika tröga var de på båda ställen. Förbannade semestertider.

Imorgon bär det av på revy, det ska bli intressant och roligt!

Bifogar film från träningen med Kalle och Merja. Ressu får även vara med på ett hörn =)

Fredagen den 13nde, loppis, simma hund, plantera mm

Normalt brukar jag inte ha tur denna dag... Men iår har jag hittills faktiskt klarat mej utan större missöden =)

Igår var jag med Camilla och barnen till Vasa och gick på snoppis som lilla J. säger, vi andra brukar ju nog kalla det loppis =D. Hittade ett riktigt loppisfynd. Ett frukostset för två i just den serie som jag samlar på och för endast 3€ så jag var mycket nöjd. Så blev det ju de sedvanliga fynden: pocketböcker =). God mat på Rosso, väldigt gott kaffe i Malax vid Malins Cafe samt så har jag äntligen fått mej pallrat till polisstationen och ansökt om nytt körkort då jag ändrat efternamn.

Idag har jag gjort nytta =) Kalle har fått lära sej att simma och apportera, han fattade vad han ska göra, men behöver nog mycket mera träning för att få bättre teknik. Neiti och Ressu var också med för motionens skull.
Sedan har jag fått blommorna planterade. Jaa, jag är sent ute jag vet, men har inte velat göra det före nu då vi har varit borta så mycket. Nu har jag dock planerat att börja tillbringa lite mera tid hemma, dock efter helgen först =). Imorgon bröllop och på söndag blir det Mentalbeskrivning Hund på morgonen och inofficiell agilitytävling på eftermiddagen.

Ha ett skönt veckoslut alla!

Simträning ute i det fria =)

Idag har jag varit och simmat med Merja, Neiti och Ressu. Tänkte lära in apport ur vatten åt Merja samt så se om hon faktiskt vill simma och inte bara vada.
Och som vanlig överraskar hon matte med att simma med bra teknik. Provkastade en kort apport och visst, hon hämtade den åt mej precis som hon skulle. Det som överraskade mest var att när jag kastade långapport åt Neiti så lade hon iväg efter och simmade om sin mor =O. Så nog blev även hon ett vattendjur =)
Jag vet att jag är partisk, men jag kan bara inte hjälpa att jag blir gång på gång positivt överraskad av min lilla cocker. Hon är allt jag vill ha i en hund (speciellt med tanke på vilken ras hon är). Jag kan bara fortsätta hoppas att hennes utveckling fortsätter i samma takt!

Neiti och Ressu var med som draghjälp samt så tyckte jag att Ressu behöver lite extra träning i vattnet nu för att få bort lite hull. 

Film från dagens träning.

Stressa, stressa, stressa

Trodde ju verkligen det skulle lugna ner sej efter bröllopet och smekmånaden, men si där tog jag fel. Nu är då tiden att reda upp allt man har skjutit upp till efter bröllopet och sedan då efter smekmånaden. Dessutom så har jag lyckats med konststycket att dubbelboka en hel del. Suck!
Nu bär det igen av för min del till Kokkola (Karleby) på den internationella hundutställningen, med mej kommer juniorerna och Kiira som hjälp ställer mamma upp. Gubben får vara hemma och slava på jobbet nu när han har fått ha ledigt på sin smekmånad!

Men skulle gärna ta lite extratimmar på dygnet om någon har "Leftovers" =)

Stressar vidare!

Back in buisness!

Hemkommen från 16 dagars underbar resa till Lappland. Har sett de mest otroliga platser och fått otroliga och oförglömliga minnen!
Eftersom vi inte har haft tillgång till internet under resan så har bloggen legat nere, men ska nu försöka ta mej tiden att börja skriva igen. Dock skriver jag mera om resan senare då jag har mera tid att tänka efter. Men en kort version kan jag dra iaf.
Vi har under resan: Varit på Shadow.kullens valpträff, hyrt stuga i Enontekiö, kört till Utsjoki (samt Nuorgam, Finlands nordligaste plats), Varit i Kilpisjärvi (högst upp i armen), sett Polcirkeln på två olika orter, sett Inari, Ivalo, Levi och Sodankylä (samt en hel massa andra småorter som Muonio, Tervola osv), kollat in såkallade jättegrytor som kommit av inlandsisen, varit till Ranua Zoo, träffat jultomten i Rovaniemi (både på Santa Park och Santa Claus Village), besökt skogsmuseet i Rovaniemi, Merja börja löpa (tydligen följer hon inte mammas fotspår då hon löper redan), varit på en massa skogsvägar med hundarna, varit på den Internationella utställningen i Rovaniemi med hundarna ( Kalle EXC 1 CK, Merja EXC 2 CK, Neiti EXC 1 och Kiira VG). Kalle och Merja gjorde en fin första debut i juniorklass och båda tog sej vidare till Bästa hane respektive tik-ringen så vi är mycket nöjda med tanke på deras ringa ålder!

Nu ska jag återgå att ta itu med allt som måste göras efter att ha varit hemifrån i över två veckor (jag kan ju säga att det har samlats en hel del under den tiden).

Bifogar nu några bilder från resan, mera kommer sen:

Valpträff i Haukipudas.
Från vänster: Dasse, Remi, Merja, Pyre, Kalle, Neiti & Mimmi

Polcirkeln vid Juoksenki

Stugan i Enontekiö

Utsjoki och ena gränsen till Norge

Nuorgam, Finlands nordligaste ort

Kilpisjärvi och endast +4 grader

Vasamökki i Tervola (Reutuaapa)

Hundarna utanför stugan i Tervola

Hundarnas nya lekkompis Fluffy

Hiidenkirnut nära Rovaniemi

Ranua Zoo och isbjörnen

Del av skogsmuseet i Rovaniemi

Santa Park i Rovaniemi

Isskulptur vid Santa Park

Tomten hälsade så glatt =)

Polcirkeln i Rovaniemi