Hundmammans tankar: Året 2019

Jaa, vad kan man säga om dehär året? Mestadels motgångar har det nog varit såväl för mej själv som i min närhet. Hoppas innerligt att 2020 blir ett bättre år för såväl oss härhemma som hos de mina kära.
På hundfronten har det mest varit agility på tapeten för Kiira och Flikka. Båda har visat framfötterna i grenen. Flikka steg i januari till klass 2 och i september steg hon till klass 3. Osäkerheten skiner fortfarande igenom mellan varven, men hon har blivit mycket bättre i jämförelse med för några år tillbaka. Kiira har under året lyckats bra. JUN FM/SM silver med Ron. DM-lag guld, 2 agilitycert, FM/SM klar för 2020 och flertalet nollor i 3an.
I höstas blev jag dessutom lurad eller övertygad hur man nu vill ta det att ställa upp i lydnadslag i DM och till min förvåning knep Kiira och jag ett förstapris med 177p.
Inom rallylydnaden har jag endast tävlat 2 tävlingar iår. DM i Malax i slutet av November där Kiira fick 80p i Mästarklass och så tävla jag första gången med Lindas flatt Kerry i nybörjarklass där vi tog 99p och en tredje plats. Dessutom vann vårt lag (jag med Kiira samt Kerry, Ron med Busan och Newton samt Sofi med Remo) brons. Hann dessutom tävla en gång till nu i december med Kerry i Kokkola och där fick vi 87p i nybörjarklass.
Neiti har varit på några utställningar och varit såväl VET-BIR (bäst i rasen) och VET-BIM (bäst i motsatt kön) å några bästa tik placeringar har hon också.
Ännu på positiva sidan så flytta Lycka in i maj och fick en mycket rolig valp att träna upp.

Nåväl allt detta låter ju bra, men mellan allt det bra så har svarta moln samlats över oss. Kiira som höll på att dö ifrån oss i september. Min hälsa har inte varit den bästa heller. En arbetsolycka i januari som gjorde axeln ur spel i flera månader. Rygg och höger knä som endast samarbetar mellan varven. Dock fick jag nu då diagnos för ryggen, spondylos (umgås jag för mycket med hundar 😂?) och i knäet blir det lagt en protes i vid tidigaste 45års ålder, så vi kör såhär nu då i några år till nu då 🙄
Skulle önska jag kunde säga att övriga hundar varit friska, men ibland känns det som om vi skulle bo hos veterinären 😔 Inga livshotande åkommor (förutom Kiiras då i september) men hela tiden något.
Som om inte det varit nog med allt annat så har min bil haft lite attitydproblem under hösten å vintern och tillbringat en hel del tid på service.

Men det som inte dödar en så stärker en så snart borde vi vara odödliga 😁
Nu välkomnar vi det nya året och hoppas det blir ett bra år med medvind.
Gott Nytt År 2020!