Varnar redan före ni läser vidare att jag är ganska så upprörd och texten kommer att komma efter det! Men jag blir så förbaskat less på vuxna människor som beter sej som om de vore ensamma i världen, som om hela världen kretsade kring dem! Man ska bara tacksamt ta emot all skit och får man ens ett tack då man kämpar sej gul och blå för att kunna hjälpa till. Hur ska man få såna att förstå att vi faktiskt är några miljarder andra människor här på jorden som också kanske har ett liv och egna planer, som faktiskt inte alltid kan släppa det man har i händerna för att komma då de behöver något.
Visst det ger jag dem, de har ställt upp nu som då då det har behövts, men för det första så har de fått tack för hjälpen och så för det andra så betyder väl inte en eller två tjänster att man då i gengäld ska stå till förfogande 24 timmar i dygnet?
Som säger en sak och står och viftar med lagar och regler, men som själv står ovanför!
Var går gränsen för vad man måste tåla? Jag blir så upprörd!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar