Som t.ex blir man bjudna på något så kan man väl om man inte är intresserad tacka nej istället för att komma med och framhäva att man blivit medsläpad? Sist jag kollade så levde vi i ett fritt land. Dessutom kan det inte kännas något vidare för de som bjuder att få höra att de släpat med någon! Varför följa med och förstöra för andra?
En annan sak som jag är aningen sur och stressad på är då vissa med "bonusbarn" inte drar sitt strå till stacken utan förväntar sej att partner som då är förälder till barnet tar allt ansvar för barnet. Visst sjutton var de väl medvetna om att det fanns ett barn med bagaget då de valde att bli tillsammans med sin partner så tycker inte att det kan komma som någon överraskning att man kan hamna att sätta barne-t /-s bästa i första hand och förbise sina egna behov. Oavsett vad som än händer så är barnens välmående, säkerhet och utbildning viktigaste! De brukar säga att den som sej in i leken ger måste leken tåla! Jag har själv inga bonusbarn så jag kanske inte har råd att säga något, men jag har blivit uppfostrad på det viset att man ska tänka även på andra och inte enbart på sej själv samt att man tar konsekvenserna själv för det man gör och dit tycker jag att hör om man blir tillsammans med en man som har barn sen tidigare så jaa, då ingår barnen i paketet vare sej man vill eller inte. Är det så att man tycker att barnen är till besvär kanske man ska tänka över sin situation lite till och se sej i spegeln och fundera ordentligt vad det är man vill! Vad blir bättre av att skuffa barne-t / -n åt sidan och utesluta dem? Vad blir bättre av att säga att de är till besvär? Vad blir bättre av att inte ta hand om dem utan skjuta över allt ansvar på sin partner?
En annan sak jag funderar över är denna rivalitet som bara tycks bli värre och värre. Varför måste man mätas mot sina syskon, sina vänner ,sina grannar? Kan man inte bara få leva som man själv vill? Varför måste allt gå efter samma normer? Blir man lyckligare för att man har en miljon på banken? Blir man lyckligare för att ens gräsmatta är grönare än grannens? Blir man en bättre människa bara för att man har inredningen köpt på Pentik jämte mot Ikea? Måste huset alltid vara i tipptopp, lever man ett lyckligare liv då? Måste ens kläder vara just det senaste, finner man inre frid med det?
Vad spelar det sist och slutligen för roll hur man lever bara det gör en lycklig?
Word word word! Låt alla blommor blomma säger jag!
SvaraRadera//M Pännäinen