Beteende hos vuxna människor

Hur kommer det sej att vissa bokstavligen kan gå över lik för att få det de vill. Hur kommer det sej att vissa måste trycka ner andra bara för att hävda sej själva? Hur kommer det sej att vissa beter sej som om världen kretsar kring dem?

Kan hända jag är elak, men jag börjar ta mej tusan få ledan över hur vissa VUXNA människor beter sej.

Varför ska det göras en så stor sak av att hjälpa andra, medans då de själva ska ha hjälp så är det världens självklaraste sak att alla ska släppa allt och hjälpa till?

Varför tala illa och skvallra om sina egna barn? Varför låta egna barn tro att de är idioter som inget kan?

Varför inte kunna acceptera att alla kan vi ha olika åsikter, och kanske då också lyssna på vad andra har att säga? Plötsligt kan det ju vara så att andra kan ha värdefulla ideér?
Om man hade fortsatt att göra som man alltid gjort så skulle världen stå och stampa på ett ställe, inget skulle vidareutvecklas. Kanske man då kan bjuda till lite och försöka hänga med i utvecklingen, kan man inte själv är det INTE fy skam att begära hjälp!
Varför kan man inte respektera att vi är alla olika med olika värderingar, hobbyn och intressen.
Vissa kör runt i landet på olika tävlingar med sina hundar, andra tävlar i friidrott. Vissa kan lägga ner mycket pengar på dyra utlandsresor eller jaktutrustning. Är inte det huvudsaken att vi gör något vi tycker om, som vi trivs med? 

Kan hända jag blivit uppfostrad på något annorlunda vis men jag har blivit lärd att respektera att vi människor är olika, hjälper man någon ska man inte ha något i gengäld, att man bara man kan hjälper sin nära och kära utan att göra någon stor sak av det hela.

Och en sista sak som jag inte för mitt liv kan förstå så är hur vissa med bonusbarn kan vara så grymma åt barnen att de utesluter de ur familjen och gnäller om hur mycket extra jobb det är då de är hos dem. Väx upp! Ni har själva valt att ha att göras med någon som har barn sedan tidigare. Oavsett om ni har egna barn eller inte så ska även bonusbarnen vara lika mycket värt som de egna eller syskonbarnen eller kusinbarnen etc. Barne -t / -n har inte valt er utan ni har kommit in i deras liv via far eller mor. Det är inte barnets fel att ni inte orkar, det är en situation ni själva har "ställt till med", det ska inte barnet lida för. SKÄRPNING! Hur tror ni barne -t / -n känner sej då det är ett jävla gnäll om hur mycket det är då de också ska skötas? Hur tror ni det påverkar barnens beteende? Vad blir bättre av det?