Men egentligen har jag inget att gnälla över trots att knäet inte rett upp efter operationen för över två år sen, trots att händerna är paj och att jag just har haft foten stukad.
Jag har en underbar sambo som ställer upp i vått och torrt. Han är den som jag kommer att dela resten av mitt liv med. Han är den som jag kommer att gifta mej med. Han är den jag kan dela glädje och sorg med.Ibland kan jag inte förstå att jag har haft en sån tur som får leva med den näst intill perfekta mannen (för så blåögd är jag ju ändå inte så jag tror att någon är perfekt, alla har vi våra fel och brister).
Jag har 6 underbara hundar som är guld värda (för det mesta iaf)
Jag har en toppenmamma som ställer upp i vått och torrt, som egentligen är min bästa vän som jag kan tala om allt med! (visst har även vi våra duster, men det kommer väl med paketet?)
Mina underbara vänner som jag kanske nu inte varje dag talar med men som jag vet att ställer upp för mej när det behövs!
Positiva tankar är inte något som jag brukar normalt ha, Ser mej absolut inte som en optimist men heller inte som en pessimist. Tycker själv jag är ganska realist, eller man kan ju också säga att jag brukar förbereda mej på det värsta men hoppas på det bästa.
Så egnetligen är jag väldigt lyckligt lottad!
Tack älskling för att du finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar