Var istan med en god väninna då telefonen ringer, svarar och hör världens skrik i bakgrunden av valpen samt 6 andra hysteriska hundar! Valpen Flikka hade krypt upp på en av de äldre hundarna och denne hade huggt till. Bettet kom förståss vid ögat. Min stackars man som var hemma med hundarna ringde mej, inget annat att göra än att ha honom att ta valpen och hoppa i bilen och komma körandes emot mej. Ringde dejourerande veterinär och fick en tid dit. Med hjärtat i halsgropen körde jag (och jag måste erkänna att mindre lagligt) mot de för att plocka upp de på vägen. Aldrig har det trillat så många bilister av pensionärsmodell ivägen.
Efter att ha hört hur det gått till och då jag såg lilla Flikka var jag helt säker på att ögat skulle vara skadat, att hon skulle bara ha ett öga kvar. Det kändes som en evighet innan vi var vid veterinären (detta är en nackdel att bo 5 mil från närmaste stad) Mycket hann fara genom huvudet under den tiden, men mest led jag med denna lilla valp som låg och smågnydde i husses famn. En halvtimme kändes som en evighet men vi var äntligen framme vid kliniken och in snabbt som sjutton med valpen. Eftersom veterinären inte kunde undersöka ögat då Flikka hade ont så blev vi tvungna att ge henne lugnande för att ha en chans att se innanför ögonlocket. Det tog inte länge före hon sov och vi kunde börja skölja bort blod och var ur ögat. Första jag såg var ett hack i ögonbrynet och en massa blod i ögonvrån på henne. Sedan säger veterinären att det finns ett hack i 3dje ögonlocket. Okej, hur djupt? Hur mycket är det på ögat? Jag får åter igen tacka min lyckliga stjärna! Ögat var opåverkat, det var inte skadat! Den lättnad som kom över en då är obeskrivbar. Framtiden såg genast mycket ljusare ut för denna lilla livliga krabat! Det tredje ögonlocket hade gjort dess mission, dvs att skydda ögat!
Vi fick vänta ännu nästan en halvtimme på att Flikka skulle vakna såpass att vi kunde åka hemåt. Med oss fick vi medicin som ska droppas i ögat 2 gånger per dag.
Flikka var nog groggy en stor del av dagen men kvickna till mot kvällen men fick då tyvärr lös mage pga medicinerna hon fått idag. Dock är hon mera vild än tam nu så det är ju en lättnad att se! Fast jag dock tycker att hon kunde ta det lite lilla lugna en stund till, och det tror jag mamma Kiira också tycker som ska ligga i lådan med henne, då valpen än hänger Kiira i örat, än i kragen och än i svansen, men tror ändå Kiira är lika glad som jag att valpen är pigg och busig med tanke på omständigheterna!
Så ta tillvara på varje liten stund ni har med era husdjur! Man tar alldeles för mycket för givet och man märker det inte före det är försent! Jag ska fortsätta njuta av vår lilla busiga yrväder och hoppas på att hon blir snabbt bra!
