Vi e på gång vi e laddade...

Det är igen en tid sen jag uppdatera bloggen! Kurserna har kommit igång igen och livet snurrar på i samma fart hela tiden oavsett om man hinner med eller inte!

Flikka växer och är helt återställd efter hennes olycka som jag skrev sist. Hon har nu hunnit 7 veckor och är nu en officiell hund i Finland, dvs hon är nu registrerad, veterinärgranskad och ögonspeglad. En frisk krabat som man ibland får fundera om är mera vild än tam då hon ger an här hemma =D. Men visst är hon gosig när hon kommer och är trött och somnar ihopkrupen på fötterna eller i famnen <3

En fördel har man ju om man har vår-, sommar-, höstvalpar som kan vara ute längre stunder, nu är det ganska hopplöst att vara ute med valpen någon längre tid då det endera är svinkallt eller så klottigt värre så valpen är dyblöt på några sekunder =(


Bjuder på några bilder av Flikka!

Flikka 5 veckor

Flikka 5 veckor

Flikka 5 veckor

Flikka 5 veckor

Flikka 6 veckor

Flikka 6 veckor

Flikka 6 veckor

Flikka 7 veckor

Flikka 7 veckor

Flikka 7 veckor

Med hjärtat i halsgropen!

Idag hände det som inte egentligen ska få hända, men som händer ändå!

Var istan med en god väninna då telefonen ringer, svarar och hör världens skrik i bakgrunden av valpen samt 6 andra hysteriska hundar! Valpen Flikka hade krypt upp på en av de äldre hundarna och denne hade huggt till. Bettet kom förståss vid ögat. Min stackars man som var hemma med hundarna ringde mej, inget annat att göra än att ha honom att ta valpen och hoppa i bilen och komma körandes emot mej. Ringde dejourerande veterinär och fick en tid dit. Med hjärtat i halsgropen körde jag (och jag måste erkänna att mindre lagligt) mot de för att plocka upp de på vägen. Aldrig har det trillat så många bilister av pensionärsmodell ivägen.
Efter att ha hört hur det gått till och då jag såg lilla Flikka var jag helt säker på att ögat skulle vara skadat, att hon skulle bara ha ett öga kvar. Det kändes som en evighet innan vi var vid veterinären (detta är en nackdel att bo 5 mil från närmaste stad) Mycket hann fara genom huvudet under den tiden, men mest led jag med denna lilla valp som låg och smågnydde i husses famn. En halvtimme kändes som en evighet men vi var äntligen framme vid kliniken och in snabbt som sjutton med valpen. Eftersom veterinären inte kunde undersöka ögat då Flikka hade ont så blev vi tvungna att ge henne lugnande för att ha en chans att se innanför ögonlocket. Det tog inte länge före hon sov och vi kunde börja skölja bort blod och var ur ögat. Första jag såg var ett hack i ögonbrynet och en massa blod i ögonvrån på henne. Sedan säger veterinären att det finns ett hack i 3dje ögonlocket. Okej, hur djupt? Hur mycket är det på ögat? Jag får åter igen tacka min lyckliga stjärna! Ögat var opåverkat, det var inte skadat! Den lättnad som kom över en då är obeskrivbar. Framtiden såg genast mycket ljusare ut för denna lilla livliga krabat! Det tredje ögonlocket hade gjort dess mission, dvs att skydda ögat!
Vi fick vänta ännu nästan en halvtimme på att Flikka skulle vakna såpass att vi kunde åka hemåt. Med oss fick vi medicin som ska droppas i ögat 2 gånger per dag.
Flikka var nog groggy en stor del av dagen men kvickna till mot kvällen men fick då tyvärr lös mage pga medicinerna hon fått idag. Dock är hon mera vild än tam nu så det är ju en lättnad att se! Fast jag dock tycker att hon kunde ta det lite lilla lugna en stund till, och det tror jag mamma Kiira också tycker som ska ligga i lådan med henne, då valpen än hänger Kiira i örat, än i kragen och än i svansen, men tror ändå Kiira är lika glad som jag att valpen är pigg och busig med tanke på omständigheterna!

Så ta tillvara på varje liten stund ni har med era husdjur! Man tar alldeles för mycket för givet och man märker det inte före det är försent! Jag ska fortsätta njuta av vår lilla busiga yrväder och hoppas på att hon blir snabbt bra!

Lynnet!

Efter att ha varit inne på olika hundrelaterade sidor och läst så var detta något som jag tycker jag vill säga... Detta är något av ett knepigt ämne då för det första så är en del av mentaliteten ärftlig och sedan så påverkar yttre faktorer resten. 

Vi ponerar att vi har hund A nu som är lite tillbakadragen, blyg, försiktig i sin framfart och denna hund A kommer till ett hem med en väldigt försiktig dam eller herre som har denna. Vad tror ni slutresultatet kommer att bli?
Så tar vi samma hund A och denna gång lägger vi istället A till en hundvan människa som vet hur viktigt det är med socialträning, miljöträning och ge hunden den "rätta" uppfostran. Vad tror ni slutresultatet blir nu?
Sedan tar vi hund B som är framåt, nyfiken på allt, och väldans orädd och så lägger vi denna B till först hemmet med en försiktig dam/herre och så sedan i hemmet med en hundvan. Hur är slutresultatet nu då?
Alltså det jag vill få fram är att den yttre faktorn påverkar i större mån än vad många tror / medger.

Om vi tar t.ex sheltien nu då som ligger mej väldigt nära hjärtat. Det är enligt mej en helt underbar ras som är pigg på att träna det mesta, men inte kräver aktivering 24/7. Då man hör och ser vad folk i överlag anser om sheltien så låter det nästan som om rasen håller på att gå åt pipan pga dålig mentalitet. Den är inte tillräckligt gåpåig till främmande folk, den är skällig, den har den ena och den andra rädslan, den har inte tillräckligt med kamplust osv. Dessa säger att sheltien måste få sin mentalitet bättre nu, men enligt rasstandarden läs nedan (lånad från SSSK) så tycker jag att sheltien är precis sådan.
Shetland Sheepdog skall vara sund och aktiv, alert, vaken, vänlig och intelligent. Den är tillgiven och uppmärksam mot sin ägare, reserverad gentemot främlingar, men skall aldrig vara nervös.
Vill man ha en spottande och fräsande pitbullterrier så kanske man ska ta en annan ras. Dock säger jag inte att dessa nervösa individer inte finns, för det gör de. 
Vad jag inte kan förstå så är varför man avlar vidare på dessa. Men i och för sej förstår jag heller inte varför man avlar på hundar som inte följer rasstandarden och varför man inte håller sej till rasklubbars rekommendationer. 

Jag vill påstå att rätt hund till rätt ägare gör en hel del åt mentaliteten på hunden. 

Men sist och slutligen enligt vilken måttsticka går vi då vi säger att hunden har ett bra lynne, en bra mentalitet? Ser vi det ur en vanlig familjs synvinkel? Ser vi det ur en uppfödares synvinkel? Eller kanske den som just har köpt sin första hunds synvinkel?
Gäller det då också att alla hundraser ska ha likadant lynne?   

Jag anser att sheltien är perfekt i lynnet för mej då jag inte vill ha en hund som springer fram till alla utan kan koncentrera sej på mej istället, jag vill ha en hund som är lättlärd och pigg på att träna det mesta, men som också kan ligga en dag eller två utan aktiviteter (utan att börja riva huset då vill säga). 
Medan tar vi sedan och går till cockersidan. Där är lynnet ett helt annat. De är mera envisa, älskar allt och alla, kräver lite mera stimulans än t.ex sheltien.  Men så ska en cocker vara!

Något som verkar vara ett stort problem inom hundaveln så är ärligheten. Man kommer inte vidare med att dölja sanningen, den kommer fram förr eller sedan. Alla tikar och hanar är inte lämpade för avel, det bara är så. Och jag hoppas att flera skulle börja tänka efter vad deras hund har att tillföra rasen och inte bara avla för att det är en populär ras som ändå går åt... Som jag nämnde tidigare så är rekommendationerna till för att iaf försöka föra rasen framåt, om man då medvetet struntar i dessa rekommendationer så tycker jag man ska ta sej en funderare varför man avlar. Nu säger jag återigen inte att man måste följa rekommendationen till punkt och pricka. T.ex hur svårt kan det vara att ställa ut sin hund och få ett Good? Och att bara avla till ett visst specifikt område så är lika galet tycker jag som att bara avla på agility eller lydnad och strunta i standarden. Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Varför para medvetet två hundar med ögondiagnos av något slag? Något man ofta hört är att det finns värre saker att avla på. Men gör det automatiskt då de andra defekterna bra att avla på? 
Jag fick lära mej av en vis uppfödare att alla kombinationer man gör ska man sträva efter att avkommorna ska bli bättre än föräldradjuren, och det måste jag säga är ett väldigt bra råd! 

Ibland önskar jag faktiskt att de som köper hund skulle tänka på vilken ras de skaffar och inte bara skaffar den pga hur den ser ut eller för att grannen har en lika. Vissa raser passar barnfamiljer bättre, vissa raser passar en första gångs-ägare bättre osv. Vissa raser kräver mera träning än andra osv. Om bara köparna gjorde lite mera efterforskningar före de köper en hund så skulle inte hundskolarna ha händerna fulla med problemhundar som inte får den stimulans de behöver, eller den träning de behöver. Som t.ex en jakthund som sticker på promenaden efter en räv, en vakthund som vaktar osv. Kanske jag är elak nu, men nog ligger det en sanning i detta eller hur? 

 

En liten uppdatering

Jag vet, jag vet... Återigen kommer jag med samma ursäkt att tiden inte räcker till =/. Men mellan alla kurser, jobb på svärföräldrarnas "ranch", hundar, träningar, julstädande och tik som ska ha valpar så fanns det inte mycket tid över för något egentligen. Men nu har jag julledigt och valpen har kommit till världen så nu ska jag väl ha både en och annan nattimme att sätta på bloggen =).

Kiira har fått en tikvalp den 10.12.2012. Det blev kejsarsnitt då vår "lilla" Flikka bestämde sej för att försöka komma ut fel väg. Så på måndagen bar det åter igen av till Seinäjoki och återigen står jag i tacksamhetsskuld till Merja Vuorus som även denna gång räddade situationen. Nu låter det som om det varit dramatiskt igen, precis som då Neiti valpade, men det var det egentligen inte. Vi hade på samrådan med veterinären kommit överens om att snitta och Kiira var så duktig att hon tänkte börja valpa dagtid och på en måndag dessutom så allt skedde på kontorstid =).
Allt har gått relativt bra efteråt. Kiira har lite dåligt med mjölkproduktionen så valpen har ännu inte börjat stiga i vikt, men det kan ju ta nån dag innan produktionen är på rätt nivå. Dock är Flikka en väldigt bestämd dam som meddelar när hon tycker något är "fel". Kiira är en helt underbar mamma som börja sköta sin valp direkt hon vakna ordentligt ur narkosen. Hon vill inte gärna alls gå ut för att göra sin behov och lämnar absolut inte frivilligt sin bebis. Men har aldrig tvivlat på att hon skulle bli en bra mamma. Lite synd är det ju bara att det blev bara en valp, roligt hade det ju varit om där varit två så att Flikka hade fått sällskap och någon att brottas med. Men vi får vara glada att det kom en valp iaf. Nu får vi bara hoppas att allt går vägen!

Tiden bara rinner iväg

Som ni alla märker så ligger bloggen mest hela tiden. Jag har helt enkelt inte tid att skriva och då jag nu mot förmodan har det jaa, då lider jag för det mesta av hjärnsläpp och kommer absolut inte ihåg hur jag ska använda tangentbordet. Vilket i sin tur inte bådar så gott då man nästan dagligen drar datakurser ;). För att vara riktigt ärlig så är inspirationen inte på topp. Hjärnan går på högvarv, men får inte riktigt greppat tag i alla mina tankar och funderingar, speciellt inte sålänge att jag skulle få de nedplitade...

Jag hinner som inte riktigt med allt jag hade velat göra så både det ena och det andra blir lidande. Vänner, huset, familjen. Men det är övergående hoppas jag. Dock verkar jag ha en övernaturlig förmåga att boka in en hel massa på en och samma gång. Man tycker ju att man borde lära sej.
Dock trivs jag utmärkt med att hålla lektioner. Det verkar nog vara min grej. Så får se vad jag hittar på nu som näst ;) Mitt i allt kan jag få ännu mera att göra =).

Nu har hösten slagit till, regn och rusk mest hela tiden. Man blir ju deppad med mindre. Ett annat säkert tecken på att hösten är här så är att älgjakten har börjat. Dessutom har Merja och husse varit ute en hel del i skogen. Merja har stött upp flera skogsfåglar åt husse så han är nöjd.
Jag har haft slalomträningar med Kiira och tränat tävlingslydnad med Ressu och båda är så otroligt samarbetsvilliga (man kunde ju nästan tro de är släkt ;) ). Jag kan bara konstatera att jag har haft en otroligt tur med våra hundar. De visar alla framfötterna, men de vill alla samarbeta med sin matte/husse och det är det viktigaste anser jag!

Ha en bra fortsättning på hösten och så bloggar jag såfort jag hinner ;)

De e mycket nu...

Man ska inte inbilla sej att det blir mindre att göra nångång. Tycker man har gett an som en blådåre nu i flera månader!
Trodde det skulle lugna ner sej efter bröllopsresan, men då har man ju tid att boka in mera så likväl står man där med fullbokat schema!
Nu ligger flera hundar i träning främst simträning och agility. Sedan ska man väl kanske borde träna lite inför rallylydnadstävlingen på söndag, kanske? =) Merja tränar dessutom skogsmomenten och spårning. Vattenapporten har funkat bra nu idag då jag var och tränade med henne. Kalle är lite mera försiktig i vattnet men visst apporterar han också, men Merja är strået vassare! Så nu har man lite ett fundera på ;) Ska man eller ska man inte, det är frågan?

I lördags var vi på bröllop, tack H & A för en trevlig fest! På söndagen bar det först av tidigt på morgon (endast 3 timmar sömn) på MH med Neiti så nu är Neiti mentalbeskriven. =) Sedan var det inofficiell tävling var husse och Kiira placerade sej som tvåa i sin klass.

Måndagen tillbringades på HVC och på Centralsjukhuset lika tröga var de på båda ställen. Förbannade semestertider.

Imorgon bär det av på revy, det ska bli intressant och roligt!

Bifogar film från träningen med Kalle och Merja. Ressu får även vara med på ett hörn =)

Dag 1 - Om mej - Bloggutmaning

Hah, vad finns mera att berätta om mej än presentationen för några dagar sen? Men vi kör en till då =)

Namn: Kati
Född: 25.05.1982 alltså en tvilling
Ögonfärg: Blågråa som numera är gömda bakom glasögon =)
Hårfärg: För tillfället blond men har testa många olika färger
Bor: med sambo och 6 hundar (7st dagtid) i eget hus på "landet". 3 shelties och 3 cocker samt 1 cocker till på dagis.
Utbildning: Datanom till yrket, men inom hunderiet har jag även diverse utbildningar.
Jobbar med: För tillfället som kontorist, men har testat på en hel del annat =)
Älskar: Min sambo och våra hundar, fotografera och mina underbara vänner
Hatar: Överlägsenhet, djurplågeri, småkryp, vinter och folk som inte verkar tänka längre än näsan är lång
Fritiden: Går mest i hundarnas träning och välmående vilket i sin tur gör mej välmående ;) Fotografering med min systemkamera är också något som jag gärna gör då tid finns. Sedan sitter jag som ordförande i vår lokala hundklubb och drar även en hel del träningar för hundklubben.
Mitt ursprung: Jaa, vad ska jag säga? Har bott lite här och var genom hela livet men skolgången gick jag i Nykarleby. Men har bott i Oravais, Nykarleby, Vasa, Sandsund (nån sommar), Jakobstad, Edsevö och nu har vi köpt hus i Korsnäs så här slog jag ner rötterna =).
Min favoritfärg: Beroende på dag men endera blå eller grön
Favoritdryck: Vatten eller mjölk
Favoritmusik: Är en all-lyssnare som lyssnar på det mesta men gränsen går vid opera.
Inredningsstil: Kan väl inte säga att jag har någon speciell stil utan kör på det vi tycker är snyggt!
Övrigt bra att veta: Kan ha ett sjuhelsikes humör, men det brukar gå över hastigt om inte det gäller något större. Envis som sjutton kan jag vara. Flyttade hemifrån då jag var 16 år. Har väl nog nästan världens sämsta minne, speciellt namn verkar inte fastna mera annat än hundnamn ;)

Första inlägget - En liten presentation

Tänkte börja med en liten presentation av mej själv:

Namn: Kati Häggblom (än så länge, hur det blir efter bröllopet är en annan fråga)
Bor: I en liten by 50km söder om Vasa, Österbotten med sambo (blivande man vi gifter oss i Maj)
Husdjur: Jepp, en hel skock. 6 hundar på heltid och 1 som är här på dagis
Boende: Eget hus med stor inhägnad tomt så att hundarna kan springa lösa
Religion: Vad ska jag säga, Tror men tror inte. Har mina egna funderingar.
Ålder: Född -82 så resten kan ni räkna ut ;)
Fritid: Kan nästan säga att all min fritid går åt till hundarna, men finns tid över lyfter jag gärna fram min systemkamera och börjar fotografera.
Utbildning: Är utbildad datonom. Gick ut med toppbetyg
Jobb: Jobbar för tillfället som kontorist. Fakturerar, räknar löner och har hand om reskontran.
Andra aktiviteter: Sitter som ordförande i vår lokala hundförening, drar olika sorters hundträningar, kör runt och jobbar som ringsekreterare på hundutställningar.
Övrigt värt att nämna: Bedriver Kennel Westtorpets med småskalig uppfödning av Shetland Sheepdog och Engelsk Cockerspaniel.